Gatornas Poesi

[Vers]
Regnet faller, asfalten glänser,
drömmar som bränns, i stadens fängelse.
Gatlyktor blinkar, som trasiga minnen,
klockan tickar snabbt, i livets vridna sinnen.

Kärlek på muren, sprayad i neon,
namn som försvinner, som nattens kameleon.
En viskning i vinden, ett skrik utan svar,
livet på kanten, så brutalt, så kvar.

[Refräng]
Gatornas poesi, där själarna bor,
skuggor dansar, när natten är stor.
Tunga steg, hjärtan som slår,
gatornas poesi, där sanningen står.

[Vers 2]
Morgonen gryr, men hoppet känns kallt,
kaffe i koppen, men smaken är salt.
En duva i hörnet, vingarna trasiga,
som livet här nere, så många fasiga.

Papperslösa drömmar, brinner i eld,
löften som spricker, när verkligheten stjäl.
Men ändå vi står, med huvudet högt,
i gatornas poesi, där allt blir sagt.

[Refräng]
Gatornas poesi, där själarna bor,
skuggor dansar, när natten är stor.
Tunga steg, hjärtan som slår,
gatornas poesi, där sanningen står.