Ballad

(Vers 1)
Jag minns det som igår,
jag var nog bara sju år.
Vad som hände den dagen,
har etsat sig fast,
Jag hörde hennes skrik,
utav smärta och panik.



(Pre-Chorus) Choir??

Jag drömde om ett liv där allt var bra,
en familj som var trygg och kärleksfull.

(Refräng)

Varför skulle det va så här, jag ville bara ha trygghet och lycka.
Men det blev istället ett liv med smärta där man inget själv fick tycka.
Jag var ju bara ett barn, det ska inte va så här....
Jag har levt mitt liv med rädsla och stress, och en onaturlig press.

(Vers 2)
Jag sprang och gömde mig,
hjärtat slog i panik.
Dörren stod lite på glänt,
jag såg tårar som rann,
en blick som bad om hjälp,
men ingen vågade ta mitt ord.

(Pre-Chorus - Choir)
Jag drömde om ett liv där allt var bra,
en familj som var trygg och kärleksfull.

(Refräng - med kraft!)
Varför skulle det va så här, jag ville bara ha trygghet och lycka.
Men det blev istället ett liv med smärta där man inget själv fick tycka.
Jag var ju bara ett barn, det ska inte va så här...
Jag har levt mitt liv med rädsla och stress, och en onaturlig press.

(Brygga - lågmäld, innan kraftfullt lyft!)
Men jag står här nu, fastän min själ är skör,
jag bär mina ärr, men jag är inte förstörd.
Jag reser mig upp, för jag vet att jag kan,
ska aldrig mer tystas av någon annans hand.

(Refräng - starkare! Full kraft, känslor i explosion)
Varför skulle det va så här, jag ville bara ha trygghet och lycka.
Men det blev istället ett liv med smärta där man inget själv fick tycka.
Jag var ju bara ett barn, det ska inte va så här...
Jag har levt mitt liv med rädsla och stress, men jag står här ändå – jag finns kvar!

(Outro - akustisk, avskalat, nästan viskande)
Nu ekar det tyst, inget skrik hörs mer.
Bara vinden som viskar, som om den ser.
Jag sluter mina ögon, låter skuggorna gå,
för även i mörkret kan ljuset bestå.