B

(Verse 1)
Johannes och Helena, de går i parken,
Lite småkära, det sprakar om marken.
Nicke står där, han blir lite svartsjuk,
Ser dem tillsammans, han känner sig stukad.
(Chorus)
Men svartsjukan växer, Filip och Anton,
De gillar ju Helenas bulle, det är ingen illusion.
De kollar på dem, med avund i blicken,
"Hur kan vi vinna, när de är så slicka?"
(Verse 2)
Johannes skrattar, Helena ler,
De går hand i hand, det är kärlek som sker.
Nicke suckar, han vill vara med,
Men Filip och Anton, de har en annan led.
(Chorus)
Men svartsjukan växer, Filip och Anton,
De gillar ju Helenas bulle, det är ingen illusion.
De kollar på dem, med avund i blicken,
"Hur kan vi vinna, när de är så slicka?"
(Bridge)
Så de planerar, hur ska de fånga,
Helenas hjärta, de vill inte tappa.
Men Johannes och Helena, de är i sin egen värld,
Svartsjuka eller ej, kärleken är härd.
(Chorus)
Men svartsjukan växer, Filip och Anton,
De gillar ju Helenas bulle, det är ingen illusion.
De kollar på dem, med avund i blicken,
"Hur kan vi vinna, när de är så slicka?"
(Outro)
Så går de vidare, i parken de skrattar,
Johannes och Helena, kärleken de skatter.
Filip och Anton, de får vänta och se,
Kanske en dag, de får sin egen grej!