[Verse] Bengt han vandrar genom tallskogens sal, Med bössan på axeln och en stilla moral. I Jämtlands djupa skogar han jagar varje höst, Men skärgårdens öar han älskar allra mest. [Verse 2] Genom tjocka snår och över stenig mark, Letar Bengt efter älgen där solen knappt stark. Med hatthängslen på och kängor hårt snört, Drömmer han om vågors skvalp och fiskar han har hört. [Chorus] Men när natten kommer och elden brinner klar, Drömmer Bengt om skärgården där blommor står i rad. Med havet som viskar och brisen som är mjuk, Är det där han finner ro, i öar så unik. [Verse 3] På vintrarna hemma, när frosten biter hårt, Minns han sommarkvällar då solen lyste klart. Med båten på sjön och nätet fullt med fisk, Är skärgården hans trygghet, där finns inget risk. [Verse 4] Men i Jämtlands skogar, när älgen är i sikte, Känner Bengt en visshet, en glöd av lycka kvickte. För även om skärgården hans själ så djupt har fångat, Är jaktens tjusning något som ingen annan vågat. [Chorus] Men när natten kommer och elden brinner klar, Drömmer Bengt om skärgården där blommor står i rad. Med havet som viskar och brisen som är mjuk, Är det där han finner ro, i öar så unik.