Våren

Någon berättade för mig.
Att allting har ett slut.
Men det bästa med ett slut.
Är att nånting har sin början.

Mot stoff och mull den lysa svag.
Sippan blå i solens slänt.
När vintern släppt sitt fasta tag.
Spelar vindens sus som instrument.
Låter taktfast mer natt bli dag.
Anar vårens strålar nu på glänt.
Tinar väsen av alla de slag.
Den bästa känslan som jag känt.

Någon berättade för mig.
Att allting har ett slut.
Men det bästa med ett slut.
Är att nånting har sin början.

Saven stigit och knoppar svällt.
Vakna viva gul och viden unga.
Som sova och vila så snällt.
I jordens djup eller i grenarna gunga.
Hör lärkans sorl på åker och fält.
Nyss slitits loss från vita täcken tunga.
Som stilla tynat, dött och smält.
Föder bäckar små som porla och sjunga.

Någon berättade för mig.
Att allting har ett slut.
Men det bästa med ett slut.
Är att nånting har sin början.