Min granne

I ett kvarter där häckar växer snett, bor två par som aldrig går helt rätt. Hon med böcker, hon med Swift i blod, de fann varann där vardagen stod. En läser världen i varje blad, en sjunger Taylor som om det var lag. De planterar vänskap i kaffets skum, och skrattar åt livet när det blir dumt.

Killarna säger inget med ord, de räcker långfinger – det är deras bord. En kärleksfull gest, ett skratt i motvind, ett tecken på vänskap, fast lite på svind. De bråkar med glimten, de stöttar i tyst, och fingret i luften är aldrig för dyst. Nu rullar de vägen mot musikalens land, fyra själar i en bil, hand i hand.

En är äldre, med lugn som en bok, en är stormen som aldrig får nog. En har ADHD, en är autistisk, men vänskapen växer – helt realistisk. En odlar drömmar i krukor och jord, en hittar mening i varje ord. Och när hösten kom med sin gyllene färd, fick de stock och säd – sin egen värld.

Killarna säger inget med ord, de räcker långfinger – det är deras bord. En kärleksfull gest, ett skratt i motvind, ett tecken på vänskap, fast lite på svind. De bråkar med glimten, de stöttar i tyst, och fingret i luften är aldrig för dyst. Nu rullar de vägen mot musikalens land, fyra själar i en bil, hand i hand.

Göteborg glittrar som en scen i natt, de sjunger med hjärtat, de skrattar i skratt. Musikalen väntar, men resan är mer – det är vänskapens sång som de alla bär ner.

Så om du ser ett finger i luften nånstans, tänk inte på ilska – tänk på en chans. För ibland är det motstånd som binder oss tätt, och grannar blir vänner, när fingret är rätt.