Sittandes i Köket

[Verse]
Robban sitter i köket, dimmiga fönster på rad,
Röda gardiner som vajar, i ett rum där han är glad.
Tjugor under sitsen, där elementär är kvar,
Blandade bärs i skåpet, våra minnen flyger klar.
[Verse 2]
Hundhår ligger spritt, i hallen vet vi väl,
Eld i spisen sprakar, medan historier vi berättar snällt.
Vattnet rinner sakta, från kranens silverblänk,
En stilla frid som råder, där tiden är oss skänkt.
[Chorus]
Köksbordet som vår bas, för tankar och för skratt,
Robban är vår samlingsplats, där dagarna blir natt.
Vi letar i den där lådan, där minnena fångas in,
Med tjugor och med bärs, samsas vi som vänner kär.
[Verse 3]
Skotern står på tomten, snön ligger vit som bomull,
Robban ser på livet, mungipor drar på smil.
Han ser på gamla foton, från en tid som varit vår,
Med eld som värmer hjärtat, när vi sitter där och spår.
[Verse 4]
Vattnet rinner, minner om tider vi förlorat,
I köket med dimmiga fönster, där renheten är som tvätt.
Hundhåren på våra stövlar, de säger inget ont,
För minnen här i köket, är som en tyst skrift.
[Chorus]
Köksbordet som vår bas, för tankar och för skratt,
Robban är vår samlingsplats, där dagarna blir natt.
Vi letar i den där lådan, där minnena fångas in,
Med tjugor och med bärs, samsas vi som vänner kär.