Paroles
Oualid var lärarn’ som vi aldrig förstod,
han kom till lektionen, men var ofta på dåligt mod.
Han stod där och mumlade, orden var få,
svenskan var knepig – och undervisningen gick nästan ändå.
Vi fråga om svetsning, om nå't han borde veta,
men han bara stirra, och sa de är enkel.
Och när vi ville snacka, han skrek som en skata:
"Svetsa, inte prata!"
Svetsa, inte prata, är allt vi hör från dig,
men ingen lärde sig nå’t utav dig – vi snurrade runt i svetsbåsen
Oualid, kom igen, ge oss nå't vi förstår,
för vi står här i röken, och fattar noll.
Han bråkade med lärarna, varje gång de möttes,
alla andra sa "gör si" medan han bara "svetsa inte prata".
Och vi såg honom rycka, som en fucking tjackis.
Så när vi ville fråga om ett litet tips
svara han "Svetsa, svetsa!" i ett enda skrik.
Så vi stod där förvirrade, med masken på sne,
och undra om nån gång vi skulle förstå de’.
Svetsa, inte prata, är allt vi hör från dig,
men ingen lärde sig nå’t utav dig – vi snurrade i våra svetsbås och fatta noll
Oualid, kom igen, ge oss nå't vi förstår,
för vi står här i röken, men vet ej vad vi gör.
En svetslärare som kanske saknade plan,
det va' alltid kaos när Oualid tog fram sin hand.
Kanske han va’ stressad, kanske han va’ rädd,
men för oss blev lektionerna mest som ett kaosprojekt.
Svetsa, inte prata, är allt vi hör från dig,
men ingen lärde sig nå’t utav dig – vi snurrade runt i våra svetsbås och fatta noll
Oualid, kom igen, ge oss nå't vi förstår,
för vi står här i röken, men vet ej vad vi gör