Adam Fastnade i Snödriva och frös i hjäl

(Intro)
Det var en kväll, så stilla och klar,
Vintern kom sakta, täckte allt som var.
Adam satt där, stark i sin tron,
Men ödet var skrivet, i snöns vita ton.
(Verse 1)
Adam var alltid där, stark i sin stol,
En hjälte på sitt sätt, med ett hjärta av stål.
Men en dag kom snön, en kall och tyst natt,
Han fastnade i drivor, ensam i ett vitt skratt.
Hans ögon var klara, men kylan bet till,
Ingen där att höra, trots att han ropade till.
Assistenterna jobbade, de var aldrig där,
Och Adam frös ihjäl, ensam i vintervärldens skär.
(Chorus)
Adam, du blev ett eko i vinden,
Fast i snödrivan, utan någon att finna.
Vi saknar dig nu, men livet går vidare,
Assistenterna jobbar, men hjärtan stannar kvar.
(Verse 2)
Hans skratt var det som fyllde varje rum,
Nu ekar tystnaden, tung som en tung trum.
Assistenterna får lön, de går på som vanligt,
Men saknaden efter Adam är allt annat än vanligt.
Vi minns varje dag, varje gång han log,
Trots stolen han satt i, var han alltid vår bro.
Men snön tog honom bort, och vi kan bara stå,
Adam är borta, men vi minns honom ändå.
(Chorus)
Adam, du blev ett eko i vinden,
Fast i snödrivan, utan någon att finna.
Vi saknar dig nu, men livet går vidare,
Assistenterna jobbar, men hjärtan stannar kvar.
(Bridge)
Ingen kan fylla det tomrum du lämnat,
Du var ljuset, du var värmen som brann starkt.
Men nu är du borta, och vi står här kvar,
Med snön som vittnar om allt vi har förlorat.
(Chorus)
Adam, du blev ett eko i vinden,
Fast i snödrivan, utan någon att finna.
Vi saknar dig nu, men livet går vidare,
Assistenterna jobbar, men hjärtan stannar kvar.
(Outro)
Adam, vi glömmer dig aldrig,
Din ande lever kvar, så tydlig och härlig.
Snön tog dig bort, men din kärlek består,
I våra hjärtan, Adam, du alltid finns kvar.
---