Letra
Vers 1
Peter Ö kom från landet där allt går lugnt och rätt,
där fåglar sjunger högt och alla vet vem man är lätt.
Men han packade sin väska, tog steget ut i gång,
mot stadens höga byggnader och gator fulla av sång.
Vers 2
Han lämnar gräset mot betongen, skorna blir snabbt grå,
och luften som var frisk förr känns nu som något svårt att få.
Han går bland tusen ansikten men ingen ser hans grin,
för Peter är en lantispojke i en värld av neon-sken och vin.
Refräng
Peter Ö, han vandrar ensam där i bruset,
missförstådd i stadens tempo och dess ljusets snabba ljus.
Han bär landet i sitt hjärta, men han vill se något mer,
från fältens långa stillhet till en stad som aldrig ler.
Vers 3
I staden pratar alla fort, men Peter tänker långsamt klart,
han hör naturen i sitt huvud fast han står där mitt på kart.
Folk tror att han är blyg, att han inte passar in,
men de fattar inte djupet bakom Peters lugna min.
Bridge
För under ytan finns en dröm, en kraft som aldrig dör,
han är mer än vad de tror när de går förbi och stör.
Han är jord som möter stål, han är lugn i stadens strid,
en blandning av två världar — han går sin egen tid.
Refräng
Peter Ö, från landet till staden,
ett hjärta fullt av minnen, ett steg mot framtiden i raden.
Missförstådd men aldrig svag, han är stark i sina skor,
för världen behöver sådana som han — som vågar leva mer än ord.
Outro
Så när natten faller och stadens brus blir tyst som allt,
står Peter på ett tak och tänker: “Varje steg är ändå valt.”
Från gräs till betong, från tystnad till sång —
han är Peter Ö, missförstådd men alltid lika strong.