Henriks mustasch

[Verse]
Henrik satt på verandan, det var en sommardag,
Han snackade om gamla tider, när livet var ett drag.
Men nu fanns det något nytt, han ville visa fram,
En mustasch som påminde om en svunnen storlam.
[Verse 2]
Hans pappa hade samma stil, en riktig hedersman,
Med ett skratt och många historier om vad de kunde fann.
Nu följer Henrik i hans spår, med rakblad och gelé,
En mustasch som kommer växa, ja det kan man lätt se.
[Chorus]
Henrik ska ha en mustasch, så stolt och så fin,
Som solen lyser över ängarna, i ett sommarskin.
Varje hårstrå en saga, varje böj en sång,
Henrik och hans mustasch, de hör ihop så lång.
[Verse 3]
Byborna yngstaister ofta, men snälla är de ändå,
"Henrik, din mustasch inspirerar, det är något att förstå."
På varje dans i bygden, sträcker han sitt bröst,
Mustaschen hans är legendarisk, för den håller mest.
[Bridge]
När vintern omfamnar byn, och vinden gör en rast,
Skyddar mustaschen Henrik, från kylans kalla gast.
Det är mer än bara hår, det är mer än bara stil,
Det är en del av hans hjärta, det är en del av hans fil.
[Chorus]
Henrik ska ha en mustasch, så stolt och så fin,
Som solen lyser över ängarna, i ett sommarskin.
Varje hårstrå en saga, varje böj en sång,
Henrik och hans mustasch, de hör ihop så lång.