Äventyraren Lo

[Vers]
Han vandrar genom skogar, där tystnaden är stor
Med ryggsäcken på ryggen, och slitna gamla skor
Bäcken sjunger viskar, av svunna tider då
Här härskar äventyraren, som kallar sig för Lo
[Vers 2]
Floden är hans spegel, en vän av tid och ström
Bergen är horisonter, där drömmarna är gömda
Han bygger sina eldar, i nattens trygga famn
Och stjärnorna de blinkar, som tusen löften varma
[Kör]
Lo, äventyrarens själ, fri som vinden blåser
Vägarna är hans hem, där ingen annan trålar
Lo, han flyger högt, över träd och dalar
Här är hans rike, glömda vägar, dolda svar
[Vers 3]
Morgonen den gryr, i dimmans tunna slöja
Vargen ylar lågmält, som att tysta natten böja
Han slungar sin gitarr, spelar toner klara blå
I varje not ett minne, en saga utan slut
[Vers 4]
Ödet är hans följeslag, en karta utan mål
Fiskebyn vid sjön, där han vilar sina sålar
Han delar sina historier, bland vän och gammal vän
De ler åt hans äventyr, och bjuder in igen
[Kör]
Lo, äventyrarens själ, fri som vinden blåser
Vägarna är hans hem, där ingen annan trålar
Lo, han flyger högt, över träd och dalar
Här är hans rike, glömda vägar, dolda svar