Erik

Vers 1:
På kontoret går han med stil,
Erik Bomani, alltid med ett milt leende,
Han följer regler, varje lag han vet,
Claes, Yann och Martin, de är helt ute och ret.
Han ser på deras kaos med en blick så sträng,
I cigarillens rök, han ser dem utan poäng.
Refräng:
För Erik är ordning det enda rätta,
Med hans pokerface, det går aldrig att förberätta,
Med välklädd stil och rättsliga riff,
Håller han partnergänget borta från nå’n slags klyft.
Om inte för honom, skulle de vara på fel ställe,
Men tack vare Erik, så undviker de alla fälle.
Vers 2:
Varje fredag, rättsliga riffen han kör,
Och Lazarus, ja där Erik alltid är störst.
Yann i läderbyxor får en retsam blick,
För i Eriks värld, finns inga slappa trick.
Pokerbordet väntar, cigarren i hand,
Med regler och stil, han är en man med ett band.
Refräng:
För Erik är ordning det enda rätta,
Med hans pokerface, det går aldrig att förberätta,
Med välklädd stil och rättsliga riff,
Håller han partnergänget borta från nå’n slags klyft.
Om inte för honom, skulle de vara på fel ställe,
Men tack vare Erik, så undviker de alla fälle.
Brygga:
Så när kvällen kommer, och det är dags att dra,
Erik tar sin hatt, han vet precis hur det ska vara.
Ingen kan jämföra, ingen når hans klass,
Han är dansbandets stjärna, med en svårslagen pass.
Refräng:
För Erik är ordning det enda rätta,
Med hans pokerface, det går aldrig att förberätta,
Med välklädd stil och rättsliga riff,
Håller han partnergänget borta från nå’n slags klyft.
Om inte för honom, skulle de vara på fel ställe,
Men tack vare Erik, så undviker de alla fälle.