Gata
v4
@Johan Andersson
Gata
v4
@Johan Andersson
Text
Ye till alla änglar som gick bort under gatans kalla värld,
där tomma böner kommer från alla mammor, som fått sitt hjärta isär, då sönerna tänker på snabba pengar para eller vad man nu vill kalla det.
sett unga soldater bli mördade på stan, Jonas edström skriver rest in peach varje dag. du va soldaten som aldrig backade, tills horungen tog ditt liv, hämnden väntas tills en tabbe sagt sitt saknar dig bror i denna strid.
Jag känner för mycket som ryms mellan kärlek eller hat, vi lever ba för dag för dag, redo för att bli mulad varje dag,
men varför känns hela livet som ett korthus som någon bara kan dra, och få allt att falla isär, tänker på er som för tidigt lämnade oss o denna tunga misär.
Och när man sitter och försöker få en lugn stund, leta svar i kärleken som bara övergav mig i denna palats, när jag blundar ser jag min broder Mille Malllin, som blev mördad på öppen gata, 8 skott tog dig till din himmel, knappt 28a år gammal. det jag menar är att vi tappat kontrollen om denna ghetto värld. barnen dör där ute men alla väljer att bludna för denna sjuka misär, känner man efter noga vet man med, att detta kommer slutligen mörda mig med, jag grindar på laddar en 9mm redo för sista kampen, även om jag drömmer om en annan stund, då vi kysste varandra fick du mig glömma helt bort denna värld eyyyyy
Jag känner för mycket som ryms mellan kärlek eller hat, vi lever ba för dag för dag, redo för att bli mulad varje dag,
men varför känns hela livet som ett korthus som någon bara kan dra, och få allt att falla isär, tänker på er som för tidigt lämnade oss o denna tunga misär.
Levt länge nog i denna värld men din famn var det godaste jag någonsin känt, men nu släppte du min hand, och allt gammalt hat och beteende kommer fram, jag vet att jag kommer bli fimpad i denna värld, därför är jag tacksam du nu redan sagt farväl, kanske inte gör lika ont, när beskedet om min död hittar fram? alltid levt som en gatusoldat, han som beknat vita gram, och sedan ur stenen drog jag mitt svärd, älskade du jag skriker här) farväl.
Jag känner för mycket som ryms mellan kärlek eller hat, vi lever ba för dag för dag, redo för att bli mulad varje dag,
men varför känns hela livet som ett korthus som någon bara kan dra, och få allt att falla isär, tänker på er som för tidigt lämnade oss o denna tunga misär.
där tomma böner kommer från alla mammor, som fått sitt hjärta isär, då sönerna tänker på snabba pengar para eller vad man nu vill kalla det.
sett unga soldater bli mördade på stan, Jonas edström skriver rest in peach varje dag. du va soldaten som aldrig backade, tills horungen tog ditt liv, hämnden väntas tills en tabbe sagt sitt saknar dig bror i denna strid.
Jag känner för mycket som ryms mellan kärlek eller hat, vi lever ba för dag för dag, redo för att bli mulad varje dag,
men varför känns hela livet som ett korthus som någon bara kan dra, och få allt att falla isär, tänker på er som för tidigt lämnade oss o denna tunga misär.
Och när man sitter och försöker få en lugn stund, leta svar i kärleken som bara övergav mig i denna palats, när jag blundar ser jag min broder Mille Malllin, som blev mördad på öppen gata, 8 skott tog dig till din himmel, knappt 28a år gammal. det jag menar är att vi tappat kontrollen om denna ghetto värld. barnen dör där ute men alla väljer att bludna för denna sjuka misär, känner man efter noga vet man med, att detta kommer slutligen mörda mig med, jag grindar på laddar en 9mm redo för sista kampen, även om jag drömmer om en annan stund, då vi kysste varandra fick du mig glömma helt bort denna värld eyyyyy
Jag känner för mycket som ryms mellan kärlek eller hat, vi lever ba för dag för dag, redo för att bli mulad varje dag,
men varför känns hela livet som ett korthus som någon bara kan dra, och få allt att falla isär, tänker på er som för tidigt lämnade oss o denna tunga misär.
Levt länge nog i denna värld men din famn var det godaste jag någonsin känt, men nu släppte du min hand, och allt gammalt hat och beteende kommer fram, jag vet att jag kommer bli fimpad i denna värld, därför är jag tacksam du nu redan sagt farväl, kanske inte gör lika ont, när beskedet om min död hittar fram? alltid levt som en gatusoldat, han som beknat vita gram, och sedan ur stenen drog jag mitt svärd, älskade du jag skriker här) farväl.
Jag känner för mycket som ryms mellan kärlek eller hat, vi lever ba för dag för dag, redo för att bli mulad varje dag,
men varför känns hela livet som ett korthus som någon bara kan dra, och få allt att falla isär, tänker på er som för tidigt lämnade oss o denna tunga misär.
Musikstyle
Male Voice
