Gustav och Lea

[Vers 1]
Vi möttes på macken, du luktade bensin,
jag var för full, du var för fin.
Du sa “du är exakt som alla andra grabbar”,
jag log och sa “kanske, men du stannar.”

Två rika barn med fel sorts bil,
du körde Audi, jag min BMW-fil.
Pappas pengar, mammas råd,
vi tappade allt men vi fann nåt ändå.

[Pre-refräng]
Och du säger jag är dum när jag drar ut på stan,
och jag säger du är fri, men jag hatar när du är nån annans plan.
Vi vet hur vi gör, vi har gjort det förut,
bråkar till gryning, somnar till slut.

[Refräng]
Gustav och Lea, vi går sönder men vi håller,
du skriker, jag ler, men vi båda förstår.
Vi är bättre ihop än vi nånsin är själva,
för ingen av oss vill nåt mer än oss två.

[Vers 2]
Du hänger med din tjej, jag med grabbarna ibland,
du säger “det är lugnt”, men jag känner din hand.
Du vet jag drar iväg när jag blir för full,
men du vet också att jag alltid kommer hem till slut.

Vi köper bilar som aldrig går,
men du säger “vi klarar oss, vi har ju varann ändå.”
Du ler genom rutan, jag gasar för hårt,
men det känns som kärlek, bara lite för svårt.

[Pre-refräng]
Och jag vet du hatar när jag säger förlåt,
men du älskar när jag säger “jag stannar ändå.”
Vi är drama, vi är storm, men vi dör för det här,
för vi vet ingen annan kan känna så här.

[Refräng]
Gustav och Lea, vi går sönder men vi håller,
du skriker, jag ler, men vi båda förstår.
Vi är bättre ihop än vi nånsin är själva,
för ingen av oss vill nåt mer än oss två.

[Brygga]
Och vi sa att vi var klara för länge sen,
men varje gång vi ses, börjar allt om igen.
För när jag ser dig i backspegeln,
vet jag exakt vem jag är igen.

[Sista refräng]
Gustav och Lea, vi har fel men vi känner,
vi faller ibland men vi reser oss ändå.
Vi är unga och dumma men hjärtat är äkta,
och vi brinner för varann tills allting blir blått.

[Outro – talad stil, nästan viskande]
Och när världen går sönder, och allt känns för stort,
så vet jag att du står där, Lea.
Och du säger “du är dum, Gustav” –
men du stannar ändå.