Sophie 7

På ett bröllop tjugohundranitton, där vi möttes en dag,
Dina ögon, de lockade, och gjorde mig svag.
Med ett leende som strålar, och din utstrålning klar,
Blev jag fångad för alltid, du var allt jag ville ha.

Sophie, min älskade, min stjärnklara skatt,
Ditt driv och din klokhet, har gjort mig förtjust och matt.
Ditt närvarande värmer, din kropp så underbar,
I ditt sällskap, finner jag hoppet, du är mitt enda svar.

Tillsammans känner vi lycka, men ibland lite vansinne,
Ändå älskar jag dig evigt, för du är kvinnan min.
Din närhet ger mig frid och värmer min själ,
Du är min framtid, min början och även mitt mål.

Förtrollad av din skönhet, kan jag aldrig se mig mätt,
Du är min trygghet, mitt allt, min eviga skatt.

Sophie, min älskade, min stjärnklara skatt,
Ditt driv och din klokhet, har gjort mig förtjust och matt.
Ditt närvarande värmer, din kropp så underbar,
I ditt sällskap, finner jag hoppet, du är mitt enda svar.

Du är kvinnan i mitt liv, och så kommer det förbli,
Med dig vill jag vandra, nu och i evig tid