Obygden

[verse]
I Granös dalar där gräset är grönt,
Där pappa klipper tills fälten försvann.
Hans eka glider på Umeälvens ström,
Men “mönn me ann åra” – hon rodde som en svan.[verse]
[chorus]
Granös hjärta, en plats för ro och skratt,
Med kärlek och drömmar, så starkt och glatt.
På gården där livet får andas och gro,
Finns ett hem fullt av kärlek – där blommorna bo.[chorus]
[verse]
Mamma, en konstnär med pensel och lera,
Men också en lärare, älskad och kära.
När fingrarna räknade fel inför klassen,
Hon gav dem en gest – ett ofrivilligt skratt.[verse]
[chorus]
Granös hjärta, en plats för ro och skratt,
Med kärlek och drömmar, så starkt och glatt.
På gården där livet får andas och gro,
Finns ett hem fullt av kärlek – där blommorna bo.[chorus]
[bridge]
De reste på fjällen men återvände hem,
Pappa sa: “Granö är världen, ingenstans är som den.”
Med mamma vid sin sida och ett vältrimmat gräs,
Deras kärlek växte, som åren som gått förbi.[bridge]
[chorus]
Granös hjärta, en plats för ro och skratt,
Med kärlek och drömmar, så starkt och glatt.
På gården där livet får andas och gro,
Finns ett hem fullt av kärlek – där blommorna bo.[chorus]
[outro]
Så här är en sång för två själar så kära,
Som skapat ett hem där vi alla får lära.
Granös hjärta, där kärleken bor,
En plats för alltid – där tiden står still och stor.[outro]