Balkongterror och Vinterns Ro

**[Vers 1]**
Min mammas granne har två små bestar,
De skäller dygnet runt, som om de aldrig blir tysta.
Små hundar med komplex, de tror de är störst,
Men när de öppnar käften, blir mitt huvud sprängfärdigt först.
Och när hon pratar, ja, du vet hur det går,
Som en megafon som ekar genom våra gårdar och spår.
Mamma får spader, och jag måste gå,
Morgonen är förstörd, kan inte få ro.
**[Refräng]**
Jag får en racerbana i mina kalsonger,
Pulsen dunkar, hela dagen blir längre.
Men snart kommer vintern med mörker och snö,
Då slipper vi hundskall och grannens pratshow.
**[Vers 2]**
Hon har en hel lägenhet, men nej, vad gör hon?
Tillbringar all sin tid på balkongen, som en station.
Varje rörelse ser hon, varje steg vi tar,
Hon står där och glor, ja, hon alltid är kvar.
När hundarna ylar och hon snackar på,
Mamma drömmer om att bara få en dag att gå.
Men jag blir skraj, försöker hålla mig cool,
Men med en megafon bredvid, känner jag mig som en fjoll.
**[Refräng]**
Jag får en racerbana i mina kalsonger,
Pulsen dunkar, hela dagen blir längre.
Men snart kommer vintern med mörker och snö,
Då slipper vi hundskall och grannens pratshow.
**[Bridge]**
När mörkret faller och kylan tar över,
Då blir balkongen tom och tystnaden kommer.
Inga skällande hundar, inget megafonljud,
Bara stillhet i natten, en lång efterlängtad frid.
**[Refräng]**
Jag får en racerbana i mina kalsonger,
Pulsen dunkar, hela dagen blir längre.
Men snart kommer vintern med mörker och snö,
Då slipper vi hundskall och grannens pratshow.
**[Outro]**
Vintern är nära, och snart får vi ro,
Ingen granne på balkongen, ingen som står och glor.
Så vi väntar på mörkret, på tystnadens skrud,
För då är grannens röst och hundar helt slut!