julius

Vers 1

Julius kommer gående i en tröja tre storlekar för stor,
ser ut som han blivit uppäten av plagget — men han är stolt ändå såklart.
Han är liten men tuff, med blicken “kom då om du törs”,
hela vibben skriker kaxig — och alla ba’: “Här kommer kaoset först.”

Vers 2

Bröderna suckar högt, för Julius är jobbig deluxe,
han snackar som en stormvind och ger noll procent av “tur”.
Han kastar ur sig kommentarer snabbare än folk kan le,
och varje gång han öppnar munnen tänker bröderna: “Neeeeej.”

Refräng

Julius – den lilla tuffa killen i sin gigantiska tröja,
som tror han är Rocky men ramlar av sin egen höja.
Han snackar om knogmackor, hotar med en snyting lätt,
men springer han för fort så ramlar han — alltid lika rätt.

Vers 3

Han säger: “Jag ger dig en knogmacka!” med sin min så seriös,
men det låter mest som en hamster som försöker låta stenhård och storsjöös.
Bröderna skrattar, men också lite rädda — för Julius är envis som sten,
han följer efter tills dom ger upp, han är kaos i miniformat igen.

Bridge

När han springer är han snabb, som en studsande studsboll lös,
men benen går i kors och marken vinner — han faller som ett ösregnslös.
Han reser sig upp, borstar av sig och säger: “Det där var meningen, bror.”
Ingen tror honom — men vi låtsas, för hans ego är redan stort som en jordkur.

Refräng

Julius – den lilla tuffa killen i sin gigantiska tröja,
kaxig som en högljudd tupp med liten fötters öja.
Hotar med snyting, knyter näven lite snett,
men ramlar alltid först — och ändå är han lagets hjärta lätt.

Outro

Så när bröderna blir galna och huset fylls av ljud,
står Julius där i mitten, liten men stenhård i sin hud.
En tuffing i för stor tröja, en legend på sitt sätt,
den minsta krigaren som alla ändå älskar — lite mer än de släpper lätt.