En dikt till min mor

En kvinna från Ryd hon blev min mor
hon födde mig systrar och jag blev en bror
Hon gav mej ett hem, hon gav mej en far
Hon gav mej det liv som jag ännu har kvar
Jag kunde blitt´ född i ett fattigt land
där ingenting gavs i min utsträckta hand
Jag kunde sett krig och människor som led
Du gav mej ett liv i välstånd och fred
Jag kunde blitt´ född i en annan tid
Där allt är begravet och vilar i frid
Men du blev min mor, sån tur tänker jag
Du gav mej ett liv att leva idag
Jag kunde va´tt bortstött o känt oro o svek
och famlat efter trygghet i mina unga steg
Jag kunde känt hunger och mött hårda ord
Du gav mej en mättnad vid dukade bord
Jag kunde haft en sjukdom av ärftligt slag
varit handikappad och klen och svag
Jag kunde va´tt hemlös och asocial
Du gav mej skötsamhet som moral
Jag kunde va'tt ensam nånstans på vår jord
och längtat till närhet och vänliga ord
Jag kunde gått vilse på livets stig
Du fanns alltid där för att vägleda mig
Vi sa aldrig orden vi borde ha sagt
De fanns aldrig där i vår vardagskontakt
Jag undrar ibland hur dina tankar de gick
Var du nöjd med oss och det liv som du fick
Ja, mitt liv är en gåva jag fått utav Dig
Den förmedlas nu framåt igenom mig
För nu har jag skaffat en egen familj
Med tre fina söner och barnbarn därtill
Ja, du var en del på en oändlig stig
Från människosläktets vagga mot en okänd tid
En länk i en kedja som har fyllt sin plikt
ja, till Dig, min mor jag ger min dikt