(ey) (biiiktoooor) (nollelva) ey, noll-elva noll-elva Dom frågar inte hur jag mår tänker bara på sig själva Från Norrtull till Söder Dom tror dom klarar det själv men det är mig som dom behöver ey, från villa till Kungsgatan Oppsen är så rädda att dom kallar mig för Satan Det är inte konstigt att folk börja' prata för min resa har gjort folket desperata Från gata till trapphus, till trapphus till gata Dom hade ingen fiende så det var på mig dom hata Helt ärligt tror jag dom va' rädda för dom visa inte ansikte alla var förklädda Det var i Norrköping allt hände Det var stadens glöd och dess värme Mina grabbar backar mig och noll-elva är mitt hem och jag skiter i resten (än sen) pa pa, de säger snoka genom ljuva livet och det är självklart givet (Pekiiiing) Från Himmelstalund till Lindö-Hamn alla vet om mig, alla vet redan mitt namn Dom pratar om solidaritet, kanske även humanitet, att dom skulle stå för en viss integritet. Men genom alla falska lager av subtilitet och formalitet, syns ändå deras ego och brutalitet. Det var i Norrköping allt hände Det var stadens glöd och dess värme Mina grabbar backar mig och noll-elva är mitt hem och jag skiter i resten (än sen) pa pa, de säger snoka genom ljuva livet och det är självklart givet (Pekiiiing) Det var i Norrköping allt hände Det var stadens glöd och dess värme Mina grabbar backar mig och noll-elva är mitt hem och jag skiter i resten (än sen) pa pa, de säger snoka genom ljuva livet och det är självklart givet (Pekiiiing)